Igår kväll bestämde jag mig för att prova två stycken whiskys bredvid varandra, en bourbonfatlagrad och en sherryfatlagrad whisky. Det blev två ganska vuxna whiskys, sexton respektive sjutton år gamla. Valet av whiskys ska ses i retrospektiv till den grundläggande whiskyprovningen i torsdags.
Kontentan av gårdagen blev att jag fann dessa whiskys vara mycket goda och trevliga, och högklassig whisky var det. Glenlivet har en tydlig citruskaraktär som kommer när man späder med vatten. Den är cask strength så det känns nödvändigt med vatten. Glenfarclas är en av Speysides giganter på sherryfat och gör sällan någon besviken. Sjuttonåringen var avrundad i smaken och mycket fyllig men hade inte någon distinkt sherrykaraktär trots sina år på fat. Snarare verkar det vara så att vissa sherrylagringar antar en mer dov ton med aromer av choklad, frukt och fat än den rena vinösa sherryaromen.
De var lite mer lågmälda och diskreta jämfört med den The Balvenie Single Barrel 15 yo och den The Macallan 12 yo vi provade i torsdags.
Kanske är det inte så konstigt om man har i åtanke att just de sistnämnda var utvalda för de verkligen framhäver vad faten gör med whiskyn. Exempelvis Macallans tolva är riktigt sherrydrypande och kan både skapa förtjusning och aversion hos den som dricker den. Glenfarclas 12 yo är också mer sherrydistinkt tycker jag och vi har faktiskt haft med den på liknande grundläggande whiskyprovningar.
Hur som helst, Glenfarclas 17 yo går tyvärr inte att köpa längre på Systembolaget då den var en temporär nyhet ifjol men den finns att köpa på bland annat The Whisky Exchange för cirka 50 pund
The Glenlivet Nadurra 16 yo finns på Systembolaget till bra pris, 469 kronor flaskan.
.jpg)
RSS